Tänkte att eftersom jag inte alltid har någon att prata med. Och har mkt som jag behöver få ur mig. Vad är perfekt då, om inte en blogg.


Igår var det begravning för min pappa. Så idag har jag haft en känslomässigt jobbig dag.
Ångest som jag har lyckas hålla i schack så det inte blir en rejäl ångest attack.
Det är så jobbigt att största delen av dagarna är jag ensam. Det hade varit så uppskattat om jag hade haft någon vid min sida. För ensamheten är extremt jobbig vid såna här tillfällen.
Jag har många fina vänner men tyvärr så har dem ju sina egna liv. Plus att jag är extremt dålig på att be om hjälp, att säga att jag behöver deras stöd. För jag vill inte vara till besvär.
Så då lider jag hellre i tysthet och hoppas på att dem ska höra av sig ?
För oftast är det ändå ingen som har tid att träffas när jag väl frågar.
Vilket jag har full förståelse för. Så jag klandrar dem absolut inte! För jag vet att dem finns så mkt dem kan.
Och jag är enormt tacksam för all hjälp jag får att rensa i min pappas verkstad. 2 helt fantastiska vänner har hjälpt till i den mån den kan ?

Känner mig ändå välsignad att jag har dem i mitt liv. Välsignad att ha fina vänner i församlingen som hjälper i den utsträckning dem kan ?